Övning ger färdighet sägs de
Här kommer ett lite gnälligt inlägg som jag bara kände att jag lära skriva, så orkar man inte med gnälliga m'änniskor just nu sluta läsa...
Ett gammalt ordspråk "övning ger färdighet" gäller det i allt då eller??...
En fundering som drabbade mig inatt var just detta..
Jag har som de flesta redan vet svårt att somna på kvllarna numera, men när jag väl sommnar SOVER jag verkligen..
Kan det då vara så att jag "övat" in detta fel??
Kanske ska börja öva på att somna bättre och vakna bättre, funkar liksom inte ens när jag ska upp till något.
Min kropp vill inte vakna, den vill inte kliva upp den vill helt enkelt ingenting längre..
Tror mestadels att detta beror på mina psykiska "problem" just nu..
Funderade även på att inprincip alla jag känner går och pratar med folk om sina problem, jag srtänger det mesta inom mig och lever på filosofin det finns alltid de som har det värre eller det löser sig...
Men börjar kännas som att ¨jag har kommit till min gräns, har börjat fundera på att gå och prata med någon men då kommer istället alla funderingar vad pratar man om?? Var ska man börja och börjar jag är risken att jag itne kan sluta..
Förut hade jag min alldeles egna "psykolog" vi pratade om ALLT och då menar jag vertkligen ALLT.
Vi kände varandra utan och inna men sedan jag flyttade känns det som att detta fina band har sakta men säkert börjat gå av.
Vet itne vart jag ska ta tag i saker för att det ska kunna repareras och det skrämmer mig..
Söka hjälp.. Vart då? När då? Snart flyttar man hem eller vart man nu tar vägen, känns ju dumt å påbörja någotr här som man inte kan avsluta..
Sen snurrar mina tankar runt allt som hänt detta år allt gick så fort, jag som alltid varit säker på att jag skulle vara den som blev kvar i Bollnäs tog mitt pick och pack och flyttade till Linköping.
Hann nog inte med något riktigt avslut då jag jobbade in i det sista (dagen inna flytt), sa som hastigast hejdå till mina nära och kära, vissa glömde jag nog till och med att säga något till och det känns ju lite jobbigt bara det.
Hela min tid här har jag varit tvär säker på att jag ska flytta hem igen, har ju mitt liv hemma i Bollnäs, familjen, vännerna, hunden men sen då??
Kan bara säga att jag inte är lika säker längre vet inte vad JAG vill, vet vad alla andra vill och hoppas/önskar men vad vill JAG??
Måste nog ta tag i mig själv snart, har itne så mycket tid att vingla på, ännu en grej tid, hatar tidspress... SNart är det jul och tiden är ute...
Blir nog till å börja skriva dagbok igen tror ja så jag får ur mig lite tankar, vem vet kanske hjälper...
Ett gammalt ordspråk "övning ger färdighet" gäller det i allt då eller??...
En fundering som drabbade mig inatt var just detta..
Jag har som de flesta redan vet svårt att somna på kvllarna numera, men när jag väl sommnar SOVER jag verkligen..
Kan det då vara så att jag "övat" in detta fel??
Kanske ska börja öva på att somna bättre och vakna bättre, funkar liksom inte ens när jag ska upp till något.
Min kropp vill inte vakna, den vill inte kliva upp den vill helt enkelt ingenting längre..
Tror mestadels att detta beror på mina psykiska "problem" just nu..
Funderade även på att inprincip alla jag känner går och pratar med folk om sina problem, jag srtänger det mesta inom mig och lever på filosofin det finns alltid de som har det värre eller det löser sig...
Men börjar kännas som att ¨jag har kommit till min gräns, har börjat fundera på att gå och prata med någon men då kommer istället alla funderingar vad pratar man om?? Var ska man börja och börjar jag är risken att jag itne kan sluta..
Förut hade jag min alldeles egna "psykolog" vi pratade om ALLT och då menar jag vertkligen ALLT.
Vi kände varandra utan och inna men sedan jag flyttade känns det som att detta fina band har sakta men säkert börjat gå av.
Vet itne vart jag ska ta tag i saker för att det ska kunna repareras och det skrämmer mig..
Söka hjälp.. Vart då? När då? Snart flyttar man hem eller vart man nu tar vägen, känns ju dumt å påbörja någotr här som man inte kan avsluta..
Sen snurrar mina tankar runt allt som hänt detta år allt gick så fort, jag som alltid varit säker på att jag skulle vara den som blev kvar i Bollnäs tog mitt pick och pack och flyttade till Linköping.
Hann nog inte med något riktigt avslut då jag jobbade in i det sista (dagen inna flytt), sa som hastigast hejdå till mina nära och kära, vissa glömde jag nog till och med att säga något till och det känns ju lite jobbigt bara det.
Hela min tid här har jag varit tvär säker på att jag ska flytta hem igen, har ju mitt liv hemma i Bollnäs, familjen, vännerna, hunden men sen då??
Kan bara säga att jag inte är lika säker längre vet inte vad JAG vill, vet vad alla andra vill och hoppas/önskar men vad vill JAG??
Måste nog ta tag i mig själv snart, har itne så mycket tid att vingla på, ännu en grej tid, hatar tidspress... SNart är det jul och tiden är ute...
Blir nog till å börja skriva dagbok igen tror ja så jag får ur mig lite tankar, vem vet kanske hjälper...
Kommentarer
Trackback
