systerysterelin

Årets annandag var verkligen inte så som mina annandagar de senaste åren sett ut men inte klagar jag för det!

Till att börja med var jag halvklen efter julfirandet på juldagen all mojito som slank ner tillsammans med baileysen och kaffet och fikat.

Började dagen med att jobba ett par fyra timmar, för att sedan kolla på den klassiska bandyn via webben. Inget annandags derby bara det är olikt mig!

Men eftersom jag skulle ut med polers som hemvänt iår och är ointresserad kände jag att näe varför ska jag sitta och bila till Byn medans de andra ska sitta och behöva vänta på att jag kommer hem någon gång?

Så nej ingen bandy live och missade sista 20 minuterna för att istället bila mot Kilafors och dra igång förfest i lägenheten, där blidde vi sedan kvar tills vi rullade mot Nygatan1 och fortsatte festandet, jag har lärt mig nu och om jag av någon anledning glömmer så påminn mig att ALDRIG ha glasflaske öl! Livsfarligt i händerna på mig. Kan inte för allt i världen förstå varför jag alltid ska slå ihop flaskorna så det sprutar och inte kan jag sluta när jag väl har börjat heller nej nej. Lära tillslut säga åt mina bordskamrater som jag inte var så poppis bland just då att ta flask fan ifrån mig! Blir så trött på mig själv speciellt när jag vet hu irriterad folk är, menar första och kanske andra gången är det kul inte tio tolv gånger... Fröken Brunlöf tömde dessutom öl över mig för att få mig att sluta men kunde ändå inte..

Så dagen efter hade man den där ljuvliga ångesten (not).
Hade så satans roligt hela kvällen så en sån grej får man väl försöka förtränga och hoppas att man lärt sig något av ;)

Elin var ju dessutom snäppet värre visade det sig då hon rensade handväskan och hittade diverse roliga saker som följt med hem så underbart är bara sådana saker som händer henne!! haha
Nackdelen med att jag hade så pass roligt så jag till och med tyckte det var en fantastisk idé att dricka en flaska vin på hemvägen, är att man dagen efter får sota för det.
Klarade mig från illamående, åtminstone det där illamåendet som gör att man tror man ska dö. Skallebank till tusen och största ansträngningen dagen efter blev att gå till Hambogrillen och tillbaka sen var det soffläge fram tills det var dags att förflytta sig till sängen...
Men det var värt det! Hade så jäkla roligt med dansandet och surrandet med mina älskade och saknade hemvändare!  <3 Tack för det och tack för att ni alltid finns där som mina klippor i svåra tider