systerysterelin

Denna helg har mestadels bestått av funderingar, ångest, frågor, dåligt humör men även lite skratt även om det inte varit helt äkta så dock skratt.

I fredags kom jagp å mig med att inte tycka om saker som jag alltid trott mig tycka om vilket tillslut gjorde att hela min värld åter igen rasade, mattan drogs undan mina fötter än en gång jag som trodde jag lyckats spika fast den för en tid framöver.

 

Folk vänner och familj påstår att jag är på ett sätt tycker om vissa saker och så har det nog alltid varit. Vad händer då när man känenr att fasen jag tycker inte alls om det här? Jo mattan dras bort och man måste börja ransaka sig själv, fundera vad tycker jag egentligen hur känner jag inför vissa saker.

Trots denna insikt i en sak som betytt så otoligt mycket för mig i så många år intalar jag mig att det är inbillning klart jag gillar detta klart att dessa människor ska vara en stor del av mitt liv så har det ju alltid varit. Men vad säger att det ska fortsätta vara så?

Tänkte sen att jag skiter i det jag ska ju inte göra något som inte gynnar mig någonting, vilket då resulterar i att jag totalt bryter ihop och känner paniken för vad ska jag göra då??

När detta inte ska få vara en del av mitt liv vad gör jag då? Pratade med kär vän över lite vin om detta vilket slutade med att jag fick sitta och bli tröstad med krokodiltårar som rullar våldsamt. Hon frågar då vad är det värsta som kan hända med att inte göra dessa saker med dessa människor? Hickande av gråt kommer svaret jag förlorar mig själv. För det är lite så det känns jag lägger bort del för del av mig själv känns det som men glömmer att plocka in en ny del som ska fylla det där tomma, vilket då resulterar i att jag inte längre vet vem jag är.

 

För mindre än ett år sen känns det som att jag hade kunnat skriva långa listor om vad jag tyckte om att göra, vad som var viktigt, vilka som var viktiga.

Idag svarar jag samma saker men känner att det är lögn rakt igenom för jag vet inte om jag verligen tycker och känner så längre eller om det bara är för att fok förväntar sig att det ska vara så. Slutar med att jag inte ärligt rakt igenom kan säga om jag ens har känt så, tyckt så. Just nu känns allt så avlägset och fel...

Jag behöver något som åter får mig att brinna för någonting vad som helst!!!