Inledde dagen med skön sovmorgon hemma i lägenheten. Är inte där allt för ofta vilket märktes tydligt igår när jag kom hem och det knastrade av allt grus efter att bara vart in och vänt. Tog en lång skön dusch rakade benen och myste med hårinpackning och ansiktsmask. Plockade sedan ihop min packning letade mig ut i solen mot bilen för att rulla mot mor och far för att följa med till Mora över helgen. Väl ute startade jag bilen och skulle bara ur för att sopa bort snön. Då vände det, bilen självlåser sig med mig på utsidan som ett fån. Rådlös gör jag som vanligt i jobbiga situationer, ringer mamma. Hon försökte på håll hjälpa mig genom att kolla med underbar bror hur man ska kunna lösa detta. Han ringde då upp mig och frågar pedagogiskt var reservnyckeln är? Då svaret blir att jag inte har någon är han inte lika pedagogisk och undrar vad jag vill att han ska göra. Jag som alltid förväntar mig att han är supermannen med alla lösningar när det gäller bilar, känner då att jag skiter i detta och stannar hemma. Men som en skänk från ovan kommer jag på att bakluckan inte brukar gå i lås, inte heller denna gång så var bara att ta bagage vägen bort med hundgallret låsa upp bilen och bege sig. För stunden var jag inte allt för glad men nu är jag positiv igen och påväg :-D Glad om jag slipper fler jobbiga situationer dock har så nära till bristnings gränsen för tillfället skam den som ger sig heter det visst solen skiner vilket gör sinnet en aning lättare älskar när man får plocka fram solglajjorna
skam den som ger sig heter det visst
solen skiner vilket gör sinnet en aning lättare älskar när man får plocka fram solglajjorna