I söndags var vi som bekant ut på utflykt.. mamma, pappa, Vilda, Leia, Maja och jag. Hade mysig promenad upp och skulle fika när vi kom fram, till vår besvikelse hade termosen med kaffe blivit hemma. (tur det inte var saften dock)Tjejerna kämpade på som bara den med sina korta ben, undrar hur många steg det måste blivit.. Efter ett tag skickade vi dock iväg mor far och tjejerna så jag kunde hjälpa Maja med sitt skolprojekt. Någon kom med den briljanta idén att vi skulle filma på väg mot utkikstornet och sedan upp i det!! Hur man kan komma på det med mig som typ är höjdräddast i världen (min idé)3 trappor gick bra men högst upp trodde jag seriöst att min tid i livet var kommen, kollade på den "fantastiska" utsikten mellan spjälorna sen låg jag och höll mig i golvet. Bjöd masa på ett gott skratt åtminstone.. Hon fick fixa själva filmandet själv däruppe medan jag hyperventilerade.. Kom ner levande dock vilket alltid är ett plus ;-)Nöjd med att jag varit uppe åtminstone, nästa gång kanske jag vågar kolla över kanten ;-)
OMG älskar att läsa om dina galenskaper. Vet inte hur du lyckas ärligt talat. Men jag e glad för ett gott skratt förlängerlivet så är väl en 2000 år innan en annan kollapsar :D xxxx