systerysterelin

På fredag blir grannen Fredrik 25 har ikväll varit till hans föräldrahem och gratulerat i förskott.Dock har denna veckas påfrestningar gjort sig påmind och tanken på att inte heller få vila ut de kommande dagarna gjorde att jag för en gångs skull var duktig och brummade hem redan vid 22.
Kommer i alla fall få vila nån timme hoppas jag innan bror ringer och vill ha skjuts hem.

Imorgon går jag på det längsta passet jag någonsin gjort 28 timmar väntar och det med lite skräck blandad förtjusning. Älskar att pressa mig själv till gränsen samtidigt som jag hatar det eftersom det alltid går ut över nära och kära framför allt över mig själv...

Inte blir jag heller ledig när jag väl går hem för dagen nej kvällen planerad innan det är dags att ladda för ny vecka..
Men ikväll blir det i alla fall lätt att somna och det tackar jag för.
Hörs längre fram om jag nu överlever :)

Elin och jag hade länge planerat inför denna kväll som bara kunde sluta på två vis antingen i kaos eller i kaos ;)

 

Elin plockade upp mig i Kilafors efter att ha uträttat massa ärenden, hem till Henninge surrade skit laddade med vara mackor och såklart vin!

Blev en och annan Fireball med red bull också, klassiker enligt mig numera..

Väl påväg pratade Elin ihop sig med sin kollega som vi skulle byta biljetter med, eftersom våra egentligen gällde på lördagen men då skulle E jobba.

Träffades där och skulle byta, men tro på fasen att det blivit en miss i kommunikationen och hon hade bara en biljett! Tankarna blev direkt vad fan gör vi nu?

Men snäll som dom var fick vi komma in på en lördags biljett också om vi var beredd att inte få sitta på stolarna, så vi satte oss på garderobsdisken och ljuger nog inte heller om man säger att vi hade bästa platserna! Såg allting kanon och hade tillgång till att fylla på glasen under hela filmen :D

 

Skrattade emellanåt så tårarna rann, pinsamt vad mycket man känner igen sig i vissa karaktärer haha

Men efter filmen kom besvikelsen, vi som var party sugen och ville dansa och hela den baletten blev en aning besvikna. Folk drog hem helt plötsligt var det inte ens hälften av alla kvar.

Bandet som spelade var klapp kasst, spelade nästan bara musik man inte kände igen och det vart par dans med topp 5 par på golvet.

Ingen verkade vara på G över huvudtaget.

Men eftersom vi är som vi är dansade vi ändå och bandet verkade tycka att det var väldigt roligt i alla fall.

Blev kvar tills dom stängde så jag  gjorde en klassisk Stridh med andra ord Släckte och låste..

 

Elin hakade på till Kilafors och slaggade hemma hos mig och jag somnade faktiskt med tanken att även om stämningen som man trodde på innan saknades hade jag kul. Kanske inte sådär super kul men ändå kul.

 

 

 

Har hunnit med att träffa kära vänner från förr, ni vet sådana man springer på lite nu och då och säger att man ska hitta på något men sen blir det liksom aldrig av.

Jag "sprang ihop" med Emelie och Emma som jag gått i skolan med i alla tider vi tog och bestämde oss för att ta igen lite tid och snacka en massa skit så vad passar då inte bättre än en vin kväll??

Sagt och gjort, träffades en lördag hemma hos Emelie kollade in hennes "nya" hus sjukt snyggt blev så avundsjuk och bara längtar efter att själv en dag ha ett hus att rå om och göra precis som man vill med...

 

Efter en hel del vin och ännu mera pratande och skrattande även om vi ett x antal gånger kom in på seriösa ämnen (när gjorde vi det sist?) Tog vi beslutet att besöka Nygatan gamla Tranan.

Väl framme blev vi en aning besviken tyvärr, för även om som snyggat till och allt det där så spelades bara dunk dunk som man inte riktigt vet hur man ska dansa till. Och det var ju lite det som var poängen med att gå ut denna kväll.

Kände igen en massa låtar så var inte det som var fel, nej utan låtar som det redan är fart i och som faktiskt är riktigt bra har man lagt in en massa dunk i så hela låten saboteras. Så bara för att man är gammal tydligen måste jag tyvärr säga att det var bättre förr...

 

Slutade med att vi mest hade roligt åt att det vart så dåligt. drog på max och åkte hem innan dom stängde.

 

I det stora hela var det fantastiskt, mest för att man fick umgås med dessa sköna pajsare. Bör göras fler gånger även utan vin! :)

 

 

 

Vem kunde ana att det kan vara så sjukt roligt att åka på konferenser?

Har nu varit på min första och det tillsammans med kommunal, hoppas innerligt att det inte var den sista!

Var en aning jobbigt att sitta på föreläsningarna dagen efter så varken Lisa eller jag hade vett att komma i säng in princip innan det var dags att kliva upp igen.

 

 

 

Är väl ett tag sen det var men kallas ju blixten av en anledning ;)

Är imorgon 2 veckor och en dag sedan för att vara exakt som jag och sys umgicks en hela dag, varav den spenderades på Hårga berget.

Tog hunden  med oss och drog på en promenad, skulle komma iväg i tid tänkte vi men som vanligt när jag är inblandad blev det först efter 11 som vi kom dit.

Dock umgicks vi hela kvällen innan och kollade på galenskaparna och det är inte fy skam kan jag lova! Skrattade så jag grät emellanåt :D

 

Famlar i mörker och funderar över livet för tillfället.

Allt snurrar, svårt att sova upp jobba funderar och funderar nya grejer attackerar så snart jag lyckats ta ett beslut eller släppt mina funderingar. Nytt at grunna på fundera och fundera koma ihåg göra så bra ifrån sig som möjligt. Känslan av att vara otillräcklig börjar kännas mer vant än att vakna och vara utvilad klar i knoppen och ja skulle vilja uttrycka det som att vakna och bara må bra...

Massa påbörjade projekt hemma i lägenheten men när jag väl kommer hem blundrar jag kliver över och fortsätter raka vägen till sängen för att sedan känna otillräcklighet över att jag inte tar tag i något som jag innerst inne vet att skulle underlätta i alla fall lite grann. Ordning hemma slippa fundera när och om jag någonsin kommer orka ta itu med kaoset som jag krockar med varje kväll. Men orken finns inte till övers just nu att ta itu med mig själv lättare att underlätta för alla andra och bara fokusera på att fortsätta framåt..

 

Men kanske i helgen då det är min lediga helg jag kan åtminstone försöka, försöka fåna bitarna av mig själv och  lägga några på sin plats.  

Så om du ser mig ute på, på lördag dag kolla att jag gjort de jag ska stället för att haka på i mina fantasiska undanflykter...

Varför ska allt alltid krocka med varann för??

Blev idag erbjuden en heltid i två veckor som kan bli längre, kände att detta vill jag verkligen inte tacka nej till så löste dom två dagar jag visste att jag lovat bort mig på annat. Tackade ja och kände mig så jäkla nöjd!

Kom hem såg att jag även veckan därpå lovat två dagar som jag nu har dåligt samvete att jag kanske inte kan ställa upp på.

Dessutom ska jag på premiär av "tillbaka till Holmsveden" fredag den 23 då kom ännu en komplikation, får veta arbetstider imorgon, problemet är att det är även kvällar helger och nätter så hur detta kommer sluta känns just nu bara jobbigt....

Snart har det gått en månad sen jag var här och uppdaterade om mitt liv, var inte speciellt aktiv innan dess heller såg jag..

 

Livet har efter resan med Myran bara rullat på  i alldeles för hög hastighet, kroppen har sagt ifrån men jag har återigen vägrat lyssnat. När tänkte jag bli den där kloka människan som faktiskt lyssnar på sin kropp??

Från det att vi kom tillbaka har jag jobbat ca 100%, vilket är skit bra förutom att det aldrig varit 100 på samma ställe nej nej några % här och några % där och en massa restid emellan och folk dom har fröväntningar på en till höger och vänster. Behöver inte vara stora förväntningar, bara att jag ska orka finnas där och det gör jag oftast och uppskattar att jag får vara med i deras liv men ibland när det gärna blir 14 15 stycken med dessa förväntningar och jag inte hinner eller orkar med mig själv upplevs jag tyvärr väldigt otrevlig för många.

 

Försöker att leva så som en kär vän som lever rätt likt mitt eget liv att jag måste prioritera mig själv först, tyvärr är jag inte en sån som kan skippa hur andra ser på mig även om jag vill till viss grad. Men människorna omkring mig är också de som får mig att resa mig igen efter mörka dalar och fel vandringar Dom som påminner mig om vem jag faktiskt är och vill vara..

Men ett citat som satt sig på hjärnan och blivit mitt nya favorit citat när jag tycker allt känns skit är från denna vän och lyder "Det är inte jag mot världen" Det har fått mig att fundera många gånger och varje gång kommer jag fram till att det är jag mot mig själv som är problemet..

 

Men livet är inte svart vitt i alla fall inte i min värld då dyker det även in lite rosa och grönt också, har min underbara vänner som förstår när jag är off ibland. Accepterar det utan att anklaga en och komma med massa tyckande och tänkande, utan låter mig själv komma fram till hur jag är ute och cyklar..

 

Idag blev jag arbetslös åter igen efter att ha haft ett härligt rull (även om det blivit mycket ibland med 3-4 jobb) och som alltid när detta händer känner jag lite smått panik och faller väldigt lätt in i att göra ingenting och det är då jag behöver vänner och familj som bäst för att komma ut, inte låta mig isolera mig totalt. Fast  1 2 dagar är jag gärna hemma och "vilar"