slut på julledigheten

Som jag vissa stunder under denna 12dagars period av ledigheten längtat tillbaka till nuet/verkligen. Har verkligen levt som i en bubbla där dagarna svämmat över 
Av skratt kramar glädje sorg tårar å smärta av vetskapen att de snart är över.

Har njutit varje stund av att vara ledig å ändå önskar jag att "bara en dag till" känns fantastiskt att gå tillbaka till ett jobb jag fullkomligt älskar med kollegor jag för ett år
sen inte vågade drömma om! 

Förra julen var för mig en kamp från början till slut. 
Kämpa varje dag med att vilja gå upp, hitta glädjen igen.  Flyttade hem på heltid då jag var rädd att annars bli totalt isolerad. 
Tvingade mig själv att äta, mest för att överleva. Ångesten bröt ner mig totalt. Jag räknade timmar hela tiden, tittade mig i spegeln och funderade vem fan jag tittade på. Träffade folk utan att lägga på minnet eller njuta av att ens ha dom i närheten eller 
engagera mig i vad andra sa tyckte tänkte. Ville bara vara själv, samtidigt som de var de som skrämde mig mest.
Sen kom vändning, beslutet. Allt återvände jag kände saker jag inte trodde jag skulle få känna igen, jag skrattade utan att de klingade falskt i mina egna öron. Jag lyssnade och hörde åter vänner å familjens röster. Beslutet som egentligen borde varit självklart kändes inte så i den mörka stund. 
Men bakslaget kom och ångesten attackerade totalt ännu en gång. Jag bröt åter ihop och låg åter i fosterställning å grät
Något fick mig ändå att åter ta samma beslut som under julledigheten. Dock var det inte lika självklart och enkelt men stenen försvann åter och hjärnan gick på högvarv, vad skulle hända nu
Tack och lov följde jag magkänslan då och de är tamefan de bästa jag gjort i mitt liv ♥

Idag ligger jag med ångest exakt samma datum som för ett år sen. Men denna ångest är inte ens en 10del så jobbig då
Visste är de jobbigt att ledigheten är över, men som jag njutit och uppskattat varje stund varje minut dag in och dag ut. Bakfull, förkyld, fester, middagar, barnaskrik, syskon bråk, sömnbrist, långa dagar och nätter, trevligt sällskap, otrevligt sällskap långa väntetider, kalla tider, varma tider.. Ja ni förstår ALLT hela tiden, dygnet runt! ♥ 

Men som någon klok en gång sagt, imorgon ny dag nya möjligheter.

Det enda som känns vemodig egentligen med att denna ledighet nu är över är att syster åter lämnar oss. Kramade om henne rejält nu innan jag åkte hem. Vet att hon längtar hem till sitt igen så är egentligen inte jobbigt att släppa henne ifrån sig. Men en har ju liksom vant sig nu att ha henne där..

RSS 2.0